14 cm lång och tydligen en tumsugare... precis som både sin mamma och pappa.
fredag 29 juli 2011
torsdag 28 juli 2011
Time flies....
Jag har klagat de senaste dagarna på att det känns som om tiden går sååå sakta. Men när jag tänker efter så har tiden verkligen bara sprungit iväg. Det är mindre än 19 veckor kvar till BF och snart en månad sen vi var på ultraljud! Så jag ska sluta klaga på att tiden går långsamt och försöka njuta av sommaren istället. Starting right now.
torsdag 14 juli 2011
Mamma
Mitt allra första riktiga inlägg vill jag tillägna till min mamma.
Om ungefär 4,5 månad kommer jag att vara mamma till en liten pojke. Detta får självklart mig att fundera över hur jag vill bli som förälder. Hur gör man? Kommer allting sådär naturligt som alla påstår? En sak vet jag i alla fall.... Om jag blir hälften så bra mamma som min egen mamma är är jag nöjd.
Min mamma är en riktig mamma. Ni vet en sån mamma som man ibland (eller ofta) har himlat med ögonen åt för att hon tjatar så mycket eller oroar sig för saker helt i onödan. En sån mamma som ringer och påminner dej om saker både en och två gånger trots att du själv anser att du har full koll. En sån mamma som ofta frågar dej om du äter och städar ordentligt. En sån mamma som håller på familjetraditionerna trots att jag och min bror är vuxna nu. Men i ärlighetens namn vet jag inte var jag hade varit utan henne. Hon är min allra bästa vän. Hon har i hela mitt liv varit en symbol för trygghet. Hur ledsen och nere jag än varit har det räckt med att hon har sagt att allt kommer att lösa sig för att allt ska kännas bättre, oavsett om jag varit 3 eller 27 år. (Det är magiskt... Har inte en aning om hur hon gör). Hon har stöttat och hjälpt mig genom hela livet. Jag har gjort många dumma val men hon har ändå alltid funnits där. Hon har gett mig råd men aldrig tvingat mig till något jag inte velat göra trots att jag kanske gjort fel val. Jag kan tänka mig att vissa av de val jag gjort har gjort henne ledsen och besviken men hon har aldrig gett mig dåligt samvete för det. Hon har alltid sagt "du kan göra precis vad du vill så länge du gör det till 100%". Det är ett fantastiskt bra råd och jag försöker leva efter det så gott jag kan. Min mamma har stöttat mig på massa fantastiska sätt och jag har inte en aning om hur jag någonsin ska kunna återgälda henne men jag ska försöka på alla sätt jag kan.
Så som sagt, om jag ens blir hälften så bra mamma som du är mamma så är jag glad. Jag hoppas att du alltid kommer att säga till mig och Niklas att komma hem ett par veckor innan jul för att baka lussekatter och pepparkakor. Att du fortsätter ta med oss på vår "Österlen-runda" varje sommar. Att du fortsätter ringa mig och påminna mig om saker som jag kanske glömt. Även om jag kanske himlar med ögonen i andra sidan luren så ler jag samtidigt för det är det som gör dig till världens bästa mamma. Det finns ingen som bryr sig så mycket om mig som du gör och jag hoppas att min son kommer att känna samma sak för mig.
Om ungefär 4,5 månad kommer jag att vara mamma till en liten pojke. Detta får självklart mig att fundera över hur jag vill bli som förälder. Hur gör man? Kommer allting sådär naturligt som alla påstår? En sak vet jag i alla fall.... Om jag blir hälften så bra mamma som min egen mamma är är jag nöjd.
Min mamma är en riktig mamma. Ni vet en sån mamma som man ibland (eller ofta) har himlat med ögonen åt för att hon tjatar så mycket eller oroar sig för saker helt i onödan. En sån mamma som ringer och påminner dej om saker både en och två gånger trots att du själv anser att du har full koll. En sån mamma som ofta frågar dej om du äter och städar ordentligt. En sån mamma som håller på familjetraditionerna trots att jag och min bror är vuxna nu. Men i ärlighetens namn vet jag inte var jag hade varit utan henne. Hon är min allra bästa vän. Hon har i hela mitt liv varit en symbol för trygghet. Hur ledsen och nere jag än varit har det räckt med att hon har sagt att allt kommer att lösa sig för att allt ska kännas bättre, oavsett om jag varit 3 eller 27 år. (Det är magiskt... Har inte en aning om hur hon gör). Hon har stöttat och hjälpt mig genom hela livet. Jag har gjort många dumma val men hon har ändå alltid funnits där. Hon har gett mig råd men aldrig tvingat mig till något jag inte velat göra trots att jag kanske gjort fel val. Jag kan tänka mig att vissa av de val jag gjort har gjort henne ledsen och besviken men hon har aldrig gett mig dåligt samvete för det. Hon har alltid sagt "du kan göra precis vad du vill så länge du gör det till 100%". Det är ett fantastiskt bra råd och jag försöker leva efter det så gott jag kan. Min mamma har stöttat mig på massa fantastiska sätt och jag har inte en aning om hur jag någonsin ska kunna återgälda henne men jag ska försöka på alla sätt jag kan.
Så som sagt, om jag ens blir hälften så bra mamma som du är mamma så är jag glad. Jag hoppas att du alltid kommer att säga till mig och Niklas att komma hem ett par veckor innan jul för att baka lussekatter och pepparkakor. Att du fortsätter ta med oss på vår "Österlen-runda" varje sommar. Att du fortsätter ringa mig och påminna mig om saker som jag kanske glömt. Även om jag kanske himlar med ögonen i andra sidan luren så ler jag samtidigt för det är det som gör dig till världens bästa mamma. Det finns ingen som bryr sig så mycket om mig som du gör och jag hoppas att min son kommer att känna samma sak för mig.
onsdag 13 juli 2011
Karolins värld
Den här bloggen har kommit till för min alldeles egen skull. För att jag ska kunna se tillbaka på den här tiden i framtiden. Jag har länge sagt att jag ska köpa en "dagbok" och börja skriva ner tankar och känslor i den. Men det blir aldrig av. Så jag gör på det här sättet istället. Jag är gravid i 20:e veckan och har hur mycket tankar och funderingar som helst om allt och inget. Jag har, än så länge, haft en ganska trevlig graviditet utan några större besvär. Detta kommer alltså inte att bli en gnäll-ventil för mig. Bara ett ställe där jag kan få ventilera om tankar, känslor och funderingar jag har. Och tro mig; jag har en hel del!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)